Main Page Sitemap

Bög fångats på gömda rör


»Konungen har ondt öga till honom menade de, »och skall vår färd synas honom svåra god, kunna vi blott maka det så, att Egil varder dräpt.
Då kvad Egil en visa: »Törnfots arfving ätnar Arf mig undan rycka.
Då var det henne, som om hon vaknade upp af en sömn, och gratis online chat bläddra bland användare och chatta gratis hon sade sig vara frisk, fastän krafterna ej voro stora.När din fader ej tyckes hafva makt att i eget hus hålla dig i tukt, så tror jag mig ej man till att hafva dig med mig utom lands, ty där skall du ställa illa för dig, om du visar samma lynne som här.» »Hända kan.Han hade fält många gode bönder, dem han först äskat till tvekamp för att sedan få i ägo deras jordar och odal.Därefter gjorde Torolf och Björn en färd om kring i Sogn, men Tore härse och konungssonen bemannade det ny skänkta skeppet och foro söder ut till kungen, den de funno i Hördaland.Egils beslut att draga till Värmland Konung Harald hårfagre hade lagt under sig Värmland.Samtalet föll fort på skaldskap.Därpå dråpo de alle, som voro där inne.Han fann sine följeslagar, och alle drogo de samman ned till skeppet.När han kom fram, flydde värmländingarne.Arenbjörn böd honom hem med så månge af följesmännen, han ville taga med sig.Vikingarne hade fört mycket byte och boskap ned till stranden.Hon sporde efter Arenbjörn, sin broder, och efter andra sine fränder och vänner, som med honom farit till England.



Skaldemjöden poesien som Oden hämtade hos Gunnlöd.
Han böd först Tore, Arenbjörn och deras huskarlar, sedan många mäktige bönder: hans följe var stort och godt.
Medan vi legat i ro, ha de samlat härmassor.
»Följen mig till konungen sade hon.Det förde den tidningen, att dit hade om hösten kommit amiture riktig familj sex långskepp med konung Haralds sändemän, de där hade att säga Sigurd jarl, det kungens vilje vore, att han skulle låta dräpa Björn Brynjolfsson, hvar hälst han kunde gripas.När tiden var inne för Skalle-Grim och Bära att fara till gästabudet, gjorde sig äfven Torolf redo till färden och med honom åtskillige huskarlar, så att de voro femton i följe.Vinden var dem god och de hunno till Hördaland.Då vind gafs, styrde han söder ut längs med landet.Honom vill jag ock gifva min husfru och min son till uppfostran, ty på honom litar jag mest af alla.» Så stadfäste han detta efter lag med konungens samtycke.Dagen efter kom Ölve åter till Torolf och förklarade, att han talat hans sak hos konungen. .Morgonen därpå stod han upp före dager och redde sig till affärd.Så lyktades trätan mellan Stenar och Torsten Egilsson.




[L_RANDNUM-10-999]
Sitemap